Vaknar upp ensam. ensam.

Nu sitter jag i köket med Ingeborg och snackar, hon hatar mig, för hon vill något hon inte kan berätta, hon är en katt. Nej, jag pratar inte med min katt.
Jag sitter på fem stolar med en liten glimt solljus på mina ben och fötter och tänker, för det är väldigt viktig information. Men jag har inget bättre att skriva, jag hatar denna dagen lite mer än jag hatar alla dagar.

Hoppas att ni har gjort trevliga saker nu, då det inte är långt tid kvar, herrråååå!